Saknad, längtan, sorg. Känslor som lever under ytan, förträngda långt där inne, som utan förvarning kan överrumpla en och man på nytt ställs inför verkligheten. Hjärnans fascinerande förmåga att förblinda och skydda oss från minnen som gör oss illa. Teman som saknad av någon man haft kär och man glömmer aldrig någon man älskat är något som Hjalmar Söderberg tar upp i sin historiett "En herrelös hund" som gavs ut 1898.
Bra idé - men texten håller inte riktigt ihop. Första två meningarna bra (även om "man på nytt ställs inför verkligheten" kanske egentligen inte behövs. Räcker det inte att säga att känslorna överrumplar en? Men mening tre, vad hakar den fast i? Och hur leder den till mening fyra? Jag skulle hoppa över trean och skriva om fyran kanske i stil med "Hjalmar Söderberg tar i sin novell En herrelös hund upp frågor kring saknad, kärlek och glömska.
SvaraRadera